Just nu befinner sig traillöpning vid en vägskäl, i olika rapporter i både tv och en alltmer aggressiv exponering i media samt stark kommersialisering av vissa event, och dom ständig stigande DNF andelar i vissa ultralopp.

Bakgrunden till det jag skriver är delvis en del rapporter angående lopp med stor andel DNF som Zugspitz Ultra Trail i år samt en del äventyrslopp där svårigheter överstiger deltagarnas kunskap, förmåga och skicklighet mångdubbel.

När jag på 70 talet började springa alplopp och mina skogsrundor så fick man alltid höra från föräldrar och kompisar att ingen ” stig är värd livet” min utrustning då var den samma som för övriga träningen, så turerna anpassades därefter.

Trans-Alp 11 391

teknisk upprustning

Som medlem i Österrikiska Bergverein/Rettung så vet jag att ordentlig utrustning i alpin miljö är ett måste och den ska aldrig överträffa kunskapen i avgörandet av stig val. Gore och kompani kan hålla dig varm och torr men dom hjälper inte till i fall det gäller säkerhet på dina löpturer.

Men vi pratade om tävlingar, när du gör egna turer är du själv ansvarig för din säkerhet och hur du behandlar naturen, men när man tävlar eller deltar i arrangemang så gäller andra normer. För några år sedan fanns det bara ett handfull hårda och långa lopp inom trail, UTMB, Western State 100, TAR bara för att nämna några stora. Då var det som en ära att få delta och springa sådana lopp, men det har gått inflation i det, nu kan du springa en ultra eller en 100 km/mile vilken vecka som helst. Lopp som för var 20 eller 30 km långa har nu successivt byggts ut till rena mördarlopp på 100 km och mer. Och det är inte god service, säkerhet eller nöjda kunder som är drivkraften verkar det som utan vem har det brutalaste loppet i år! Sedan ska vi inte glömma anmälningshetsen via internet bokningar, är du inte med redan i januari, eller helst året innan och har lagt din anmälan vi nätet och fixad din agenda för hela året så kan du bara glömma och komma i juni för att vara med i nån större lopp, utsåld sedan länge! Detta i sin tur generar en hets att komma i form eller att ta lite genvägar, och då är det lättast att skippa vettet och bara chansa.

Trans-Alp 11 454

Och där börjar problematiken, här kommer löpare in i kön till lopp som inte har där att göra, arrangören eldar på denna mytos att alla kan klara det genom visa glassiga bilder och gigantiska naturvideo och ett Feel-good paket som erbjuds varje startande. Men för dom flesta är Feel-Good påsen snabbt tömt, när för exempel vädrets makter inte är med arrangörens mediarummel, en faktor som aldrig kan garanteras! Dom flesta låglandslöparna en helt ny erfarenhet, dom har ingen aning om väderförhållanden i bergen.

Jag själva har upplevt lopp där banan inte var teknisk krävande utan bara brant ned, där dom bara satt sig på rumpan och inte vågade springa eller gå vidare, det blev en flaskhals i banan och irritation från andra deltagare som då var villiga att ta större risk bara för att komma förbi, det är ja tävling för f.n ! Löpare som har sprungit om mig uppför som var sedan så slut att dom på väg nedför hängde i hjälp repen och grät, satte sig själv i stort risk och även funktionären som ska hjälpa till! Då frågar jag mig vad gör dom här ”riskerarsitt och andras liv för en sketen funktionströja”?

tillbaka till rötterna

Det är på tiden att en del saker ändras inom traillöpning cirkusen, just nu närmar vi oss triathlon fenomenet, jag tror man måste hejda den okontrollerade tillströmningen av icke kvalificerade löpare i dessa brutala och ultralånga lopp, annars är olyckor inprogrammerad i dessa tävlingar och inget kan evaluera risken i förväg, vilket också ställer till det för dom som ska hantera säkerheten på berget eller den svåra terrängen. Ansvaret ligger både på löparen och organisationen bakom dessa lopp, i stället för att skapa brutalare så vore det bra att börjar med löpvänligare lopp igen, fokus på fina stigar härliga och ofarliga vyer och det räcker gott med lopp på 3-4 mil. Traillopp inga Monsterlopp som marknadsförs med fina bilder men där verkligheten ser helt annorlunda ut. Förra året var botten på dumhet till vidare uppnått genom Grossglockner Ultratrail man skapade ett monster, där man slutligen var tvungen att avbryta loppet p.g.a. sin ”brutalitet” sin för tekniska för exponerade för farliga bana!

999551_10151632449495502_1947216501_n

se till att ha kul

utan rädsla i bakgrunden, börja med korta distanser och känn dig fram till längre sådana, du börjar inte din löparkarriär med att springa marathon, det gäller trail med, testar dig fram i längd och svårighet. Ska du ut på berget så gäller kamaraderi, det duger inte att vara ett ego när man springer alp/bergs lopp armbågarna kan ni packa upp nån annan stans men inte på trail. I bergen finns en hederscodex där alla hjälper alla alltid, utan undantag!

Genom dessa åtgärder kan man minska DNF men inte eliminera dock blir riskkalkylen bättre,traillopp ska inte bli klätterlopp med super svåra ”Via Ferrata`s eller repellering inte heller den antydan till Tough Viking stuket som det börja dyka upp lite varstans, utan ett traillopp ska förbli detta, ett lopp som går på fina stigar genom underbar natur. ZUT (Zugspits Ultra Trail) med dom hitils högsta DNF på ett kommersiellt lopp, nu är det bara se hur det blir på ALPX 100 om detta vansinne fortsätter, jag är inte rädd för dom tippade löpare utan den breda massan som finansiera dessa lopp, sluta med att sätta grillor i huvudet på löparna att dom inte är riktiga traillöpare om dom inte har sprungit dom hårdaste och längsta loppen! Kära löpare tänk på er själva och följ inte alltid arrangörens lockrop till varje pris om du inte är fulltränad och vet dina begränsningar. Du är en traillöpare även om du springer korta distanser i bergen eller i skogen och du förtjänar lika mycket respekt för em 3 milare som dom som springer 10 mil eller mer!

Och föresten ( DNF är inget benbrott, utan kan vara ett klok beslut)

Med varmaste trailhälsningar

Fred